Var är dina brinnande händer när jag fryser ihjäl?
Var är du när det är tomt i min själ?

Jag sniffar lätt på kudden och den skriker ensamhet
Jag andas tätt mot väggen, som om jag redan vet

Var är du när jag skriker efter närheten du ger mig?
Varför är det så lätt att ryggen vända för dig?

Jag minns så plågsamt dina ömma händer i mitt hår
Dina kyssar som trevar, som lämnar sältans spår

Så jag frågar dig enkelt vart har du varit och vart ska du gå?
Har du någonsin undrat om mig likaså?

Jag sitter och väntar på din spontanitet
men det är som om jag redan vet
att du har vänt om, gjort ditt svek till en öppen hemlighet