Sommarens sista geting surrar trött längst fram i bussen.
Vi kör förbi en äng och jag minns min barndom,
så lätt det var att springa mellan rovorna och äta av bären.
Förut fångades löven och brant upp i backen plockades mossan.
Att andas var som att befrias, och luften blev vacker som mjukaste moln.
Ett svartvitt foto i den dunkla källaren,
är allt som blev kvar.