Ingen förstår
vad hon försöker säga
när regnet tar hennes bokstäver

Men hon vet precis
i vilken riktning
om hon ser ned
på sina händer
de nedbitna naglarna

hennes sanning

riktningen dit tanken far
när den förstår
att den inte kommer
bli klädd i ord

allt kan man inte säga

För det finns ord med vassa bokstäver
som rispar upp halsstrupen
så att man inte kan tala

Så hon undrar vilka ord
som kan måla färger på
svart och vitt

vilka uttryck som kan sjunga med hjärtat
och vad för ord som fortsätter glöda
om man lyckas tända dem

Men mest av allt undrar hon
var man gör av dem
de där orden som föds
men aldrig bli sagda

hon har så många nu