Bron är inte där den ska
köpmanslyriken är inte så
kraftig länge som den var då

Jag hittar inte tillbaka dit
fast den är fylld med minen
från tågresor i den yngre tiden

när en grön dörr på västerlånggatan
var centralorten i
mitt hjärtas sakta längtningar

Västerlånggatans trängsel
eller Prästgatans lugna tegel
kan inte förklara hur

Lycklig jag var där och då
utan att förstå
att det inte skulle bestå

och en dröm tillbaka
kanske är de bara
en idoti att för söka
ta det tillbaka