Älskade jag vet jag beter mig märkligt talar
osammanhängande verklighetsfrämmande jag vet
jag varit borta ett tag &
jag hade
sagt var jag varit om jag trott du hade
förstått, om

du hade stannat kvar , om jag hade
trott att våra kartböcker överrensstämt

oftare än vart trejde blad men det

gör jag inte

jag tror på skilda världar egna sfärer jag
tror på det här
livet som nåt vi

vad vi än vill vågar kan
tro på bär runt
på

egna axlar & i
varandras fickor, hur

saker värda att dö för lämnas osagda för
en anledning när

min
kärlek för ord växer ur en
grund av hat, hur

jag håller mina böcker nära
hjärtat när jag

ser
ditt tysta leende ledsna tänder när
dina
sanningstalade ögon förklarar för mig att

du undviker att prata ibland för att
hålla dig från lögnerna att ibland är det
bäst att

hålla tyst att
lämna orden hemma &

jag vet att dom har rätt när
din närhet visar mig
luckorna i vår vokabulär när

din närhet dödar orden tystar rösterna bryter
revben inifrån när

du får mig vilja prata i
färger toner

minnen sorg vilja börja tala rakt från min
bröstkorg genom min tunga & över till din att

städa ur mitt ordförråd slänga

bort

& du sa du
skriver alltid om samma saker jag
tänkte vet du

vet du, jag tänker alltid om
samma tanke om

samma tanke om igen men

ikväll i natt är det jag &
skuggorna, det
finns en tomhet mellan raderna, mellan
hjärtslagen

här

en
tystnad mellan andetagen när jag ritar

nålar genom fingrar med
lungorna fulla av sand

sandlådssand gamla vårar glömda
dagar torkade tårar för


ett äpple föll från trädet det föll inte långt


& sen sprang jag för allt vad jag hade allt vad
mina svaga ben förmådde sprang med
dina andetag i halsen någon annans skräck som
bläck i mina ådror sprang

åt helt fell håll springer fortfarande runt runt samma rundor samma
rädslor gamla trottoarer samma
hyreshus portuppgångar dåliga
ideer vaknar i samma

halvfulla säng

& allt jag försökte säga var jag älskar dig
inte än men kanske
imorgon sen kanske redan ikväll & du

såg på mig med tomma ögon trötta händer såg mig för
allt det jag försöker så hårt att inte vara såg mig
tömd på ord trött på luft täckt
av lögner dränkt i klister söndertyngd av

tystnaden

såg mig sån som
jag önskar att jag inte vore, ibland tror på att jag
kanske inte är

som röker i sängen i nån annans säng dricker rester rabblar
rim, som

lyssnar sönder låtar pratar sönder människor bär
sönder kläder & skriver

sönder ord,

stjäl
skor härmar fotspår för att ha
nånstans att gå, ha någonstans att
ha kommit
från en sån som sjunger andras sånger ler åt andras liv tvättar
sällan tänker

efter redan nu tänker ihop spinner fram sanningar lika
rispade som lögnerna en sån med
skitiga naglar dammiga drömmar toviga
lockar jag

som någon utan färger utan
svar

& tänkte aldrig tanken ens att fråga

varför


du
inte stannade kvar.