vi vet inte bättre,

eller vi vet kanske bättre

men det är så olidligt svårt att

göra rätt för alla

för en bristfällig värld

vi har bristfällig tilltro till

för dem vi älskar

och för oss själva samtidigt

sanningen är att vi inte vill ont

men att som gatubarn slåss vi

för att överleva och för att

kanske en dag kunna klättra upp

klättra ur och se något nytt

känna solens strålar som

för första gången

mot ansiktet

klättrar vi och

som om vi levde i underjorden

i katakomber, i kulvertar

drar vi vännerna med uppåt

men vill så gärna själva dit

och vi snubblar över varandras

krokben längs vägen, beskyller och ber

för sanningen är att

sanningen är att

ingen av oss har sanningen än