någonstans anar du nog 

att när jag ligger på knä

på ett plan av mig själv och skriker

på världens jävlighet och \'bättre kan du\'

att jag en dag skulle kunna komma

att rikta de orden mot dig

kunde hänfalla åt hybris

som en annan jävla blåljusvamp

om du lade dig över vattenpölar som

någon jag släppte en gång

när jag märkte att jag gick

över med sylvassa klackar

men än så länge gråter jag