bevandrad i sin egna atmosfäriska kärlek till allt som gör ont.

går livstecknen att nå inom oss själva man sträcker ut en hjälpande

hand för att bli belyst.

mot dom vackra ting man tar i mot i bland räcker det inte till.

man tvättar bort det som inte var äkta.

det får man erfaret veta och leva med.

på grunda vatten hittar man kanske ändå hem.

i bland vill man för mycket och förhoppningar står mellan gott och ont.

det är ju ens liv man spelar om ochi hasardens klor lever ingen väl.

det är om möjligt kärlekens svaga sida när man slutar se tecken för det som

varit och är och det som kommer och går.