Du fråga mig ifall jag kunde tänka på en ö. En ö mitt ute på havet som ingen kan komma till. Jag berättade att jag inte kunde det eftersom ingen ska vara den ön.
Du sa att du kännde dig som den. Du kände dig ensam och tom. Du ville vara med mera människor. Du ville inte vara ensam.
Jag förstod det du sa till mi. Jag tog din hand och ledde dig in i ett rum.
Rummet var vitt. Helt vitt. Alla möbler var vita. Alla väggar var vita. Jaa, allt var vitt.
Jag ställde mig mitt i rummet och sa att det här är hur jag känner mig.
Du gick fram till mig och kramade mig hårt.

Nu känner vi inte nån sådan kännsla längre