Hon satt mittemot honom
och pillade på kanten till duken.

Där stod även ett levande ljus.

Ganska markant syntes en gräns.
På ena sidan bordets glansiga yta,
på den andra, det matta tyget.

Hennes röda naglar skrapade ömsom lätt på en söm,
och försvann ömsom och delvis under en kant.

Köksbordet var tillverkat av ett mörkare träslag.
Duken var ljusblå och utgjorde en del av ett större stycke som han hade ärvt, men som hon strax efter deras förening hade klippt och sytt till den löpare som nu låg framför dem.

Runt omkring dem,
i skåpen och lådorna,
låg kökets olika bestick och redskap.
Så även saxarna och knivarna.

Han satt nu mittemot och betraktade henne,
fullständigt omedveten om symboliken .