Famlar runt i ett svart rum
Hittar ingen dörr
skriker men är stum
Inget är som förr.

Vem tog ifrån mig min trygghet
Vem stängde in mig här
Vem är det som förmer vet
Som yttersta ansvaret bär.

Sätta sig över moral och etik
Leva på luft sånär
Inget förslag det andra likt
Sliter familjer isär.

Förstår ni att det är svårt
Vart tar vi vägen nu
Att leva på inget är hårt
Det klarar inte ens du.

Fortsätter att famla på knän som blöder
Söker en utväg att finna
Medan ni era rika kroppar göder
Börjar vi andra sakta försvinna....