skulpterad av alla obetydliga men så betydande ting
och alltid så snubblande nära att sätta spikar i fel kista 
att fälla fel byten och att rikta siktet mot osynligt
defekta värmekällor
jag krävde aldrig tidlös trohet och evig närvaro
befallde aldrig en ömsint försvarare till min bänk
jag bad om en trofast framsida och önskade mig
ett värdigt svärd mot min strupe
men vapenvilan är nu väldigt sann och bristen
ligger långt under minus
vi kommer aldrig att stöpas i samma form
eller gjuta hjältedöd på något fält igen
jag livnär mig på svindel och stup men mödan
ger aldrig lön nog och detta skrin öppnas alltid
när ryggen är skyddslös mot parkettens stickor
våndan är fattigt glaserad men jag blir aldrig
riktigt ren trots att jag halstras hel 
snart bogseras månens ombytliga profil till andra sidan
och ultraviolett bleker allt till transparenta viskningar
men så länge den råder och mangelhjärtat frossar
i denna skevt vinklade ask klänger jag mig fast 
som en snyltväxt trånar på sin värd
och som den förlorade andan behöver sin respirator
behöver jag ansiktet som vänder sig bort i ständig
upprepning och det är så här det ska vara med oss

jag kan aldrig lida tillräckligt omålat
utan dig