Ett avlövat ursinne
blöder i mig.
Djupt inkapslad
är jag oförmögen
till andra ord
än dessa.

Världen pågår.
Om Einsteins
expanderande acceleration
är identisk med kärleken
är jag hösten
som inte ingår.

Just därför
söker jag fixpunkter
som inte sönderfaller
med det fokus
jag ändå
mäktar med.

Avståndet är trögt
som kraften som krävs
när förflyttningen
ändå måste ske
oavsett det tillstånd
orsak framkallat.