Här nalkas det höst
men jag tar dagen med samma kliv.
Med minnen från gårdagens otillräckliga tröst
kan jag fortfarande höra ditt liv.

Under ytan och ovan himmel funderar jag
samtidigt som det hörs djupa andetag från dig
Tur och retur till prag över ett hav och tillbaks
det samlas som en abiotisk hög hos mig

Världen snurrar framför dina fötter
som stödhjulen på barnens cyklar
vi vandrar över jord, sten och rötter
för att kanske finna livets nycklar.

Nu har bladen blivit mull
och himmlen färgats grå
jag tror jag har fallit omkull
hur kunde det bli så?