En ensam gunga svävar
av vindens pust
bredvid de mörka, brungrå träden

Snön ligger fortfarande vit och fläckig
Fläckig efter alla människor
som korsat sin väg där

Lycktor lyser ett varmt gult ljus
i den kalla natten

En ensam figur lunkar
på den smala
grusgången som smält fram
Den tänker en magisk vinternatt
men snart är den förbi

Gryningen med sitt milda ljus kommer
lyser upp tillvaron
till dagen

då ingen är rädd