det är hur det aldrig var

de sista orden jag sade

och du aldrig riktigt gick

som andas, blåser kvar nu

och jag återvinner de

nyanser av drömmar

som åter målas upp

där en viskning av dig

inryms mellan skulderbladen

just där finns en tro

en förväntansfull julmorgons

flicka i änglahår och blanka skor och

där stannar jag till nu och blundar