Kan jag nånsin komma hem
ytterdörren är halvt nedsliten
fladdrar i novembervinden
Låset helt uppbrutet
allt som hängde ihop
likaså
Hallen är ett enda spindelnät
skorna mögligt dumpade i hörnen
deras dassvita konturer når mig
Finns det en plats än
för någon som svek
sin plats i solen
Köket är vidbränt och sorgset
en punkterad lunga av metall och trä
jag står mitt i och mitt kast
Dagen kom och jag stängde fönstret
för sista gången men glöden
blev kvar
Kan jag nånsin bli er igen
vardagsrummet är en uppfläkt ocean
av krossade skärmar och böcker
alla har dom glömt sin början men
återkommer ständigt
till sina slut
Jag döper bäckarna från toaletten
efter de stora floderna på vår kontinent
Volga, Donau, Rhen
röster strömmar ur deras djup
era röster
Det är sista hållplatsen nu
ett sovrum bräddat med viskade löften
om hur inget skulle skilja oss åt
Sängen är som jag lämnade den
fult insovd och ivrigt påpekande
att skulden var min.