Vinterkroppen böjer sin trötta rygg.
År för år har bördan växt.
Sakta kroknar kroppen bort.

Snart står han dubbelvikt,
bland trädens gröna semaforer.

Då gnistrar inte gran och tall
något mer, i kalla vinternatten.

Taken, de är nakna.
Tomten, han har somnat.
För gott.