Jag städade på teatern en dag
När det skrik plötsligt avbröt mig
Jag tittade mot fönstret och såg
något som förvånade mig

För utanför fönstret, helt nära
satt en silltrut och glodde på mig
Jag tyckte det var lite komiskt
Den hade ju hela himlen, bakom sig

När jag kom till teatern nästa gång
satt truten fortfarande kvar
Då blev jag lite orolig
Det hade ju redan gått flera dar!

Jag undrade – vad den skadad fågeln?
Eller hade den fastnat på nå´t sätt?
Eller var den bara så dum
att den inte förstod att vända sig rätt?

Jag vet inte varför fågeln satt där
Men kände mig besläktad ändå
med fågeln som satt där ensam
och skrek så högt från sin vrå

Hur länge kan en fågel klara sig
när den stannat kvar i ett hörn?
Trots att himlen är så oändligt blå
och hela världen väntar utanför