"Hur ska jag slita navelsträngen mellan oss"

Erik Lindorm


" />
Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

"Hur ska jag slita navelsträngen mellan oss"

Erik Lindorm





Du tog så mycket med dej när du gick...

 

 

Du har magrat

 

 

Du skakar och rycker

okontrollerat.

Du ler tandlöst mot mej

och när du öppnar munnen

rinner saliven ut och ner

längs med din haka

och lämnar en blöt fläck

på din tröja

En halvtuggad matrest

ligger och flyter i mungipan

 

Jag torkar din mun och

smeker dej på kinden

Tittar efterforskande

och undrande in i dina ögon

för att se om jag kan

förnimma dej

 

En rörelse

som i nästa blinkning försvinner

av utmattning och förvirring

Du ylar och sträcker ut armarna

mot mej

 

Du drar mej intill dej

 

Och för en sekund vill jag tro

att det är mej du ser

och att du vill lugna mej

och stilla min frågande blick

 

För en sekund

bränner det till i mitt hjärta

och jag håller dej hårt

och jag kan ångestfullt älska

 

Dej

 

Den saknade

den efterlängtade

Bortom ord och förlorad

i både din och min kamp

 

Du

 

som jag för alltid är förenad med

av samma blod född ur navelsträngen

som så brutalt

snärjer oss i blodiga knutar

 

Nu

 

endast i mitt minne

som sakta falnar

i takt med att skuggan brer ut sej

i dina ögon

 

 

 

 

... jag ville så mycket mer

 

 

 

 

 

 

 




Fri vers av Howlit
Läst 951 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2006-10-16 21:30



Bookmark and Share


    Sony
Så fin och gripande! Påminner om min lilla mamma!!
Du förmedlar känslan av längtan efter det som en gång funnits och uppgivenheten av att inget kunna göra, radikalt, mycket bra!!
2007-02-01

  ÅsaLena
Du lyckas naket och inträngande gripa och engagera med din text.
2007-01-29

  Mackan
känslosam, vacker, tragisk och underbar dikt
det är för jäv.. att livet är så obarmhärtigt
2007-01-29

  Lilla_Lala
Känslofullt och gripande och tragiskt och många andra ord som jag inte får fram. Jag är tagen helt enkelt...
2006-10-17

  Agnes
Kära nån... jag har knappt hämtat mig från din förra text. Och nu denna!

Detta är nog något av det starkaste jag läst. Osentimentalt, men oerhört

gripande, vackert och personligt. Glasklart, trots att ögonen tåras. Jag

finner inte orden. Läs istället allt outtalat mellan raderna. Detta är bara så

gränslöst vackert!

***

* ** *

*** * *

*

Kram Agnes
2006-10-17

  aftermath
här får jag en klump i halsen och undrar vad händer/hänt...
2006-10-16
  > Nästa text
< Föregående

Howlit
Howlit