Vinden vänder varje blad i takt med att rymden krymper
finns inget utrymme kvar att andas
revbenen smäller till när de bryts, ett efter ett
punkterar mina lungor

De glödande glittrande flammande strålarna av ljus
bränner ett hål i mitt hjärta och tänder eld på min hud
jag brinner, brinner, brinner
ständigt för mina synders skull

Floder, sjöar, kärr och diken har torkat ut
kvar finns den torra grå jorden med kratrar och kartor av sorg
och livet dör sakta bort
träden böjer sig och tappar sina blad

Om nätterna sprängs växterna av den bittra, iskalla kylan från månens sken
men jag brinner alltjämt
absorberar den sista värmen från atmosfären
och imorgon kommer inte solen stiga...