Jag har försökt och kämpat
Jag har skärt upp både ben och armar
Jag har skrikigt och gråtigt
Men inte en tanke om vad det är för fel har kommit upp
Fören idag då jag kände rädslan inom mig
Rädslan om vad som kommer hända
Om jag kanske aldrig får reda på svaren

Men mitt liv kanske inte har någonting med rädsla eller trasighet att göra
Kanske jag bara är sådär galen som folk kan vara
Kanske har jag skapat denna oro inom mig
Men jag vet fortfarande inte
Det var en tjej som en gång förklarade
Att men behöver inte vara galen eller sjuk för att må dåligt
Man behöver inte vara sjuk bara för att man skär upp kroppen och tar piller
Men sakta börjar jag tveka på hennes ord
För om man inte är sjuk eller galen
Vad är det då man är?

Full frisk eller normal kan man ju inte vara
För det finns ingen som förstår det jag säger
Och ingen som ser mig som frisk
Även när jag öppnar mina ögon och försöker se
Så kollar ingen tillbaka på mig
Och när jag skriker mina ord för världen
Så får jag inget återsvar
När jag gråter ut min sorg
Är det ingen som kramar mig och talar om för mig att en dag blir allt bra

Kanske världen är rädd för vem jag är
Rädd för att lära känna mig
Eller är dom rädda för att se monstret inom mig som sakta visar sig
När illskan och vreden visar sig hos mig
För att ingen bryr sig och ingen ser
Även om dom vet att jag inte orkar mer
Så tar dom inte rakbladet ur min hand
Eller alkoholen jag just ska klunka i mig

Det kanske inte finns någon som vågar eller förstår
Men försök det är allt jag ber om
Försök se vem jag är!