Jag litar på flyttfåglarna som visar att det ibland är bäst att fly
Jag tar lärdom av dimman som får mig att fokusera på nästa steg när jag inte kan se framåt
Jag fruktar mörkret som gör mig vilsen på vägar som jag gått tusen gånger
Jag föraktar snön som gömmer glasbitar på marken
Jag är rädd för frosten som dödar för tidiga vårblommor
Jag beundrar maskrosorna som besegrar asfalten
Jag avgudar solen som bränner mig
och värmen som gör mig svag