Vad ska du göra nu?

När barnen blivit vuxna
skapar sina egna liv
inte längre behöver någon
som håller dem i handen.

När barnen rentav flyttat
bildat sina egna liv
med vanor och behov
som du inte kan fylla.


Du som alltid fanns där.

Hittade häftiga prylar
och ställde upp med tid
närhelst vi behövde
dag som natt.

Bjöd på stora äventyr
byggde snögrottor
och fixade kälken
så den åkte extra fort.


Du som alltid fixade saker.

Som utflykterna vi gjorde
tog med allt möjligt
som kunde tänkas behövas
vad vi än hittade på.

Byggde tält som regnskydd
av seglet till surfbrädan
och åkte med oss till stranden
när vågorna gich höga.


Du som var stor och stark.

Och vi som behövde dig
för du hade möjligheterna
att hjälpa oss skaffa
det vi ville ha.

Men nu när vi själva är stora
och starka nog att fixa
och tar efter ditt sätt
en vuxen form av hjältedyrkan.


Då blir du ensam kvar.

Du som bara vill hjälpa till
finnas till hands
och göra något för andra
för att göra världen lite bättre.

Men ser du inte käre far
att det du visat oss i livet
tar vi nu efter och gör som du
visar att vi själva kan.


Vi vill ju bara visa dig.

Att du lärt oss så bra
och visat oss hur livet är
från den ljusa sidan
där det man gör är den man blir.

Och visa dig att vi också kan
bli lite som du ibland
och fixa det som vi behöver
och även hjälpa andra.


För det är så du alltid varit.

En sådan som gör och hjälper
en sådan som fixar
en sådan som bryr sig om
ja en sådan som alla bör vara.

Och vi för vidare det du har gett
i handlingar och inte bara ord
när vi själva skapar vår värld
med stolthet vi fått av dig.


Så jag hoppas du ändå förstår.

När du känner dig gammal och trött
att du lever så ung som förr
men i oss, som du lärt upp
att bli sådan som du själv vill vara.

Ännu trots att benen ibland darrar
och knät värker i natten
fast minnet ibland sviker
och viljan är större än orken.


Vi ska föra dig vidare i evighet.