Lagbunden är min lusta
Nyckfull som en vindpust
Oförmögen att rusta
Mot sorgens hårda dust

Dolt äro det mönster
I vilket lyckan går;
Står den vid mitt fönster?
Går den i fjärran spår?

Ovetande är jag än
Om ordningens tablå
Ljus och mörker varvas, men
Vem sköter dess ridå?