Det var första gången för mig, den första gången jag upplevde den där Nästan-kyssen. Det var på en fest, en av de roligaste jag varit med om. Och det var inte som de jag brukade vara på utan en sån där fest där man träffade helt nytt folk, där de flesta av dem var par och så otroligt trevliga och roliga att prata med. Så klart var de allihop äldre än mig och väl över tjugo, med väl över tjugo menar jag då att de flesta av dem var närmare 23-25 års åldern och sedan jag den yngsta just fyllda 18 åringen.

Och aldrig har jag haft det så trevligt, men då, mitt i allt det trevliga hände Det

Jag och en antisingel

Jag och en kille som jag ja hade något på gång med för ett tag sedan satt borta vid balkongdörren och pratade om ja allt mellan himmel och jord. Jag tyckte inte om honom på något annat sätt än som kompis, tror jag, men vilket fall som helst så var han upptagen, en antisingel och så verkligen off limits. Men där satt jag mellan hans lätt särade ben med cigaretten i ena handen och den andra vilande mot hans knä där han satt på fåtöljen framför mig, Snygg som vanligt.

Men som jag sa, jag respekterar att han inte är något annat än kompis och inte heller kunde bli något annat, ok det här kommer låta grymt men i alla fall inte så länge han hade henne. Han lutade sig fram mot mig och jag satt där redan framåtlutad sen ja under hela samtalet

hans ansikte närmade sig mitt

och nu efter när jag tänker på det så ser jag det som i slow-motion, hans vackra ansikte närmande, tiden stod stilla, i alla fall Nu när jag tänker tillbaka på det, våra munnar, läppar var bara knappt en och en halv centimeter ifrån varandra. Men just då tänkte jag inte på det, eller jo nu ljuger jag, för visst kände jag spänningen där mellan oss, som om hela universum och dess otroliga dragningskraft ville att vi skulle låta våra läppar förenas. Men ändå tänkte jag inte på det så direkt, han stannade i den positionen i nån halv sekund sedan sa han att han inte kunde kyssa mig, att han inte tänkte göra det för att han Trodde på trohet och det är jag verkligen glad över. Tro mig jag hade aldrig fixat skuldkänslorna, men ändå kan jag inte sluta tänka på det där ögonblicket, där allt var dimmigt men ändå klart.

Men det som fick mig att fundera var det han sa efter att han sagt att han trodde på trohet

Allt det här hände idag, eller ja tidigare idag, men det känns som om det är så fjärran men ändå inte. Men det som fick mig att fundera var även det han sa efter det, efter det att han trodde på trohet. Han sa att han inte kunde göra det, inte nu, men nästa gång, något sådant sa han, det som förbryllade mig var och det sa jag även till honom var Vadå nästa gång? han hade tjej och det skulle väl ändå inte bara ta slut så där. Och jag fick en känsla av att han inte hade tron på det och det gör mig så förbryllad, och en aning förvirrad. Jag vet att han tyckte om mig innan men efter att jag dragit mig undan från honom för mina skuldkänslor mot killen jag då gillat ett väldigt bra tag, han som även då och nu är ett svin, den killen som jag nu hatar mer än pesten.

Efter det i alla fall så blev han, Danne kan vi kalla honom ihop med den där tjejen som jag fick en känsla av att han inte kände skulle vara något så väldigt långvarigt.

Så det var i alla fall min första och än så länge enda Nästan-kyss.

På vägen hem sen idag så höll han mig i handen där vi satt bredvid varandra bak i bilens dunkla mörker tillsammans med min mor, så kallade styv far och syster.

För ett ögonblick där var det som ännu en Nästan-kyss. Men jag kan inte göra Något med någon som redan är ute ur den leken där alla vi singlar simmar, jagandes efter den där rätta. Men vem vet

Kanske den där Nästan-kyssen förvandlas likt Pinocchio plötsligt blev till en riktig pojk, och faktiskt blir till en riktig kyss en dag