Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vad öronen minns



... och havet - jag minns

att vi lekte en gång

- åren försvinner för snabbt -

på den gyllende stranden vi kröp

och bland algerna grymtande

flodhästar var vi och sanden...

den stekheta sanden brände

små märken på ryggarna

bar vi varandra och skrattande stupade

i de svalkande vågornas brus


vi var unga och solen var gul

som en boll över molnen den sprang

och skimrande guldglans speds över havet

där måsarnas sång var uppskattad

spis rund oss lekande barnen


havet - dess brus

ja - jag minns att

försiktigt... försiktigt maneter

vi fiskade mellan stenarna

sökte vi vänskap och kärlekshungrande

händer vi ej kunde styra


ja, åren -

åren försvinner för snabbt

och mina ögon, de grumlas


men...

mina öron, de minns!




Fri vers av Rimsmeden
Läst 305 gånger
Publicerad 2006-12-10 19:28



Bookmark and Share


  Lars Anders Johansson
Klanger av fornnordiska versmått minsann!
2006-12-13
  > Nästa text
< Föregående

Rimsmeden