Ajdå...
här kan de bli hett om öronen...igen
bäst att sätta på sig rustningen av skinande stål
så att inget kan komma igenom

genom rustningen hör jag inte dig skrika
känner inte smärtan
jag ser bara att din mun rör sig

mitt ansikte är som hugget i sten
ingenting kan komma ut
inga tårar
inga förlåt-för-att-jag-fortsätter-andas kommentarer

jag visar inga känslor

du kan inte läsa mina tankar genom att titta på mig
så som du kunde nyss

boken är stängd

och du kan inte öppna den
förrän allt har lugnat ner sig
och vi pratar med varandra igen
både du och jag låtsas som om det aldrig har hänt

trevligt förhållande va?
mor och dotter..








jag älskar dig verkligen mamma