Det känns som ett virus
när jag inte kan skriva
När orden fastnar bakom hjärtat
och stannar under isen
Där vi dränks tillsammans

Jag kan inte andas och jag kan inte simma
inuti mig själv
För det finns inget vatten kvar
Bara sand
som fyller min mun
En kvävande effekt


Det är inte en fråga om
bärande eller bristande
längre
Det är frågan om balanserande
Fallerande

Och hur ska jag kunna stå
på tå
När du puttar ner mig
för trappan
Som är så ranglig
så knagglig

Det knakar när jag går upp
utsidan
Och brakar sönder
insidan

Och jag är så rädd
att du lämnar
för evigt
Inuti mig
och går
Älskling bli inte till mitt sår


Nu slutar jag smårimma
För verkligheten
Flyter inte som den ska idag
och orden stannar på insidan ikväll



Det gör ont som fan