sveken som är outtalade
svider innanför bröstet
och alla utsuddade ord
är omöjliga att stava till igen


och de vita glashjärtana som
hänger ovanför mitt huvud
spricker och smulas
som iskall snö
över mig


jag är begraven i faktumet
att du är död
och askan ligger tät
i lungorna
allt som kommer upp idag
är rökluft


att jag andas mördar dig
och du säger

\"att du lever är endast mödosamt
för alla andra\"


jag är beroende av att
det finns något som jag behöver
men när något blir till någon
är det ofta bedrövande
och endast ett berövande
av mitt syre och min själ


och mina ord kommer aldrig fylla
din mun
så som dina andetag fyller
mina lungor
och mina känslor kommer aldrig fylla
ditt hjärta
så som dina ord fyller
min hjärna



jag är inte kall för att
jag är förfrusen
i tiden
men jag är kal
jag tål inte mycket



jag bär en krona av frost
men du har bundit ditt hjärta i is
och vi flyr dimman för att det är
ångan av det förgångna


tror du att du kan glömma igår, så glömmer jag imorgon?