marmorgolvet är som en spegelbild av månen
och du sprider röda blomblad
som är infekterade med parasiter
och sjukdomarna slingrar sig
krypande in i min kropp


oskyldigt förstört
och
olydigt förskönat



syrebristen, får tiden att gå tillbaka och
smälta samman med nutiden
beteendemönster
livslinje


ögonen är som en spegelbild av själen
och du syr de röda trådarna
som är vaccinet emot drömmar
och tröttheten stryper mig
suddar ut viljan


oförglömligt förfärande
oförlåtligt förförande


man kommer aldrig riktigt ur sina gamla skor
och man lämnar aldrig riktigt sina dockor
man suckar inte och går vidare
man lämnar bara ett andetag
som hänger kvar i tiden


och jag har räknat
hålen
sprickorna
ärren
såren
så många gånger
att de fastnat i mitt synfält
permanent

befläckad iris
smutsig själ
besudlad flicka


ångan finns alltid andetagen