Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Dockhus är alltid kapade i mitten... syster jag ser dig

änglarna sprider sina vingar
över världen och himlen
och fjädrar regnar ner
över städer och hav


dockor stoppade med
röd vadd och svart tjära
spring ifrån ditt liv
i takt med att
hjärtan spricker


målade porslinögon flagnar
och vi faller föga för ödet
barnsligt brinnande förhoppning
det som finns inuti mig
försvinner från dig


och svart slem slingrar sig
över gatorna och dockorna
själens färg avtar och
desperationen och depressionen
målar din insida

mer än du tror


och hur kan jag skriva det som är osagt
stannar du inte geggan så
löses allt upp
sunkigt och grått
du är ingen konstnär
du är en designer

men sömmarna går upp
du har inte misslyckats

du är misslyckad






Fri vers av Ariane
Läst 574 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-03-04 14:26



Bookmark and Share


  inutimonster
gillar bilderna,
men det är slutet som står ut
och som får mig att kommentera

"du är ingen konstnär
du är en designer

men sömmarna går upp
du har inte misslyckats

du är misslyckad"

det kändes jävligt pang-på-
mitt-i-prick-starkt sådär.
kanske känner jag igen mig
(eller andra) litegrann i det.
hur det än är, riktigt snyggt.
2009-03-01

    Sundance Kid
erkänner att jag inte riktigt förstår den här dikten, det ligger säkert någon sorts, för mig, dold genialitet bakom den tillsammans med 100 sidor text skriven mellan raderna men jag greppar den inte. tyvärr.
jag kan inte se något annat än att man liksom är dömd till att misslyckas. älskar docktemat dock

jag skulle ändå inte säga \"ÅÅH vad fint skrivet!\", som nedanstående, för \"fint\" låter som att det är en kärleksdikt eller nå\'t sånt och så mycket greppar jag i alla fall att det inte är... förlåt om jag skrämmer bort dina kommenterare men jag kunde inte låta bli:p
2008-03-05

  Aida*
ÅÅH vad fint skrivet!
Jag kan inte få ned känslorna i ord, fy vad mästerligt!
Bravo
2008-03-04
  > Nästa text
< Föregående

Ariane
Ariane