jag vet
jag vet att jag upprepar mig
att du har hört mina tomma andetag
hundrasjutton gånger för mycket
och att tårar kan fräta sönder natten
som svavelsyra

men om jag hoppar från bron
inatt om alla drömmar
krossas med bortglömda snöflingor
kan du vill du fortfarande
kyssa mina
trasiga nyckelben
och
tillägna mig tretton
symfonier spelade med läppar längs min ryggrad

vill du kan du fortfarande
minnas alla gånger alla sånger
som inte skrevs för oss
ändå spelades sönder i rummet
som inte var vårt

ja
jag vet
jag vet att jag upprepar mig
men du är den enda som kan
måla smilgropar när mitt leende frusit fast under isen
och alla tändstickor har brunnit ut
innan jag ens
hunnit känna värmen