betongen vittrar
och bryts ner
till luft

du andas
känner smaken
av damm
i din mun

långsamt stelnar
dina lungor

och din röst
tystnar

du söker tröst
i den fuktiga luften
som omger dig
tidigt innan solen
går upp

vi är inte menade
att vara här

vi är inte menade
att leva här

vi är menade
att vandra

lyckliga