Doften av nostalgi i mina ådror
Som solen når hudens kalla yta
kan minnen nå hela vägen
att gå med mod i hjärtat rakt mot målet
lika svårt är det att vända om och lyssna
vad är det man ser?
Vad är det man hör?
Huset som står där, det har alltid stått där
mer förfallet nu, mer levande förr
men vad gör väl det? Det är samma hus
samma väg jag går
men tiden rullar, suddar ut gamla spår
eller?
Något ruvar på en hemlighet
jag får en plötslig känsla av att jag varit här förut..
det är väl klart att jag varit här förut
jag bor ju här
jag har cyklat upp för den här backen tusen gånger
jag har sprungit ner för samma lika många gånger
jag har gått här ensam
jag har gått här med vänner
men där går jag, om tio år igen
och undrar, varför den där nostalgiska känslan
är lika himmelsk
som den snabbare än ljusets hastighet försvinner
och begravs åter igen i glömska
tills dess att jag går där igen.