Jag sitter i min lilla bur
vars dörr står på glänt.

Vågar ej titta ut
här är jag trygg.

Blundar för friheten
orkar inte med verkligheten.

Föredrar det jag vet
det okända skrämmer.

Klarar mig ej i det fria
jag är ju född i buren.

En gång rymde jag
nyfiken som jag var.

Men verkligheten
var mig så skrämmande.

Så hård och känslolös
så kall och full av ondska.

Verkligheten gav mig stryk
jag fann ej något försvar.

Sargad sökte jag mig hem
till säkerheten igen.

Så nu sitter jag i min lilla bur
med en dörr på glänt

ifall jag ångrar mig.

© Boa Berg
2005-01-06
02:48