Saknaden av något som borde funnits
något som borde varit självklart
Inte riktigt hat, inte riktigt kärlek
Endast besvikelsen lever kvar

Hur bekämpas självömkan
över svunnen barndoms
förlorade år?

Skuldkännslor belagda av en annan
logiken talar emot, men saknaden
av något som borde funnits
låter inte hoppets låga slockna

Slutar man aldrig hoppas
att någon en dag skall
förändras?

Kvar ligger på mig, att oredan
städa upp, och återställa inom
mig, vad som borde funnits
men som ännu inte riktigt finns

Endast inom oss själva
finner vi lyckan, men
vart börjar man leta?