Jag hade en vän.
Hon bodde i samma trappuppgång.
Jag minns henne knappt det var så länge sen.
Från klasser till linjer och vi gick i kör o sång.
Jag var väl en dränkt katt
jämnfört med henne
vi umgicks dag och natt
men vem hennes kompis var visste de inte.
Och all sprit hon fick,
allt som hon tog
\"det är en kick\"
inte konstigt att hennes kompis fick nog o drog
ut på gatan
bland tonåringar och torg
\"helvetes-satan\"
o så spydde jag i en papperskorg
Jag minns dina svek
varenda ord
och när både du och jag skrek
kändes det som planerade självmord
tills du sa:
\"farväl\"
och all skit jag fick ta
jag minns det så väl.

Efter tio år
efter ett par brev
jag undrar fortfarande hur du mår
fast det står i det du skrev
\"Jag var en pärla men gick ner mig.
Och han följde med.
Sedan fick han luft under vingarna
och kom upp men jag rullade bara ned.\"
Du berättade att
han var din första romans
han skulle ta dig till stjärnorna så fort.
Men det blev till någon helt annanstans
än vad du egentligen hade trott.
Det är läskigt att något så lätt kan bli fel
och även om tärningarna slår rätt så förlorar man sitt spel.
Dämpa paniken
i mitt huvud hörde jag skriken
hur han tog i och slog
och dina ögon svartnade
hur din kropp gav upp och dog.
Världen stannade
Inte.
Jag hoppas du tar hand om dig nu