Ballader av Velvet Goldmine glamorerar min typ av rocktrummhinna i örat under filmen.
Jag är bortom duk och ridå där färgglada fjädrar dalar ner likt snöflingor på vårt hår,
där glitter härjar med smink och platå och jag bara stannar upp medan världen snurrar på.
Din stol blev plötsligt trång och du sticker till, lägger en bit av dig över mitt armstöd.
Din hand tar så liten plats i min
men jag märker dig så väl ändå
och i samma ögonblick smälte vi ihop för bara en sekund,
för bara två.

Jag klär i läppstift, läppstift som du lämnat under influensen av popcornsdoften i biografen... på min kind.
Kärleksvän, låt oss skapa filmhistoria där du och jag är regissör
i en hollywoodfasad.

Den smaksatta isbiten av ljuv cola verkar välkommnande varm i din mun när min tunga stiger in.
Du har en gåva att smälta isar helt bestämt.
Så klä mina lungor i din andedräkt och jag lovar att stanna för stunden,
linda min själ runt ditt finger och jag stannar permanent

och du tar mig ur förstånd, rubbar min bedömning när filmen slutar rulla och förspel bara börjat.
Vi tumlar runt längs röda plyschmoln då mörkret tar vid och publiken farväl,
biljetter klibbar fast på två våta kroppar under vår färd
och jag kan inte se vad våra händer får skåda men jag kan bara blunda och låta kärleken råda...