Du föddes där vågorna bryts
och inom dig rasar en storm
som aldrig vill mojna.

Du har seglen riggade
i hårdaste vind
och din botten skavs sönder
av alla skär.

Blåsten förstör
allt och alla i sin väg
och du verkar aldrig finna lä
på livets hav.

Låt mig få reva dina segel
och skeppa dig till en trygg hamn
där inget kan skada dig.

Och om jag sedan får
ska jag laga dit skrov
och lära dig
att bemästra alla väder.

Då du sedan är redo
att stäva vidare mot livets horisont
efter din egen rutt
kommer jag att stå på kajen
och vinka hejdå
med tårar på min kind.

Men vill du
vill jag gärna
hänga med
som en livbåt på din sida…