- Jag lovar o svär, jag tror jag är redo.
- Du bara lovar och svär gör du för mycket, redo för vad då din lilla snorvalp?
- Nu gör jag det, du kan inte stoppa mig.
- Åh jo du, jag är satt här på denna jord för att stoppa såna som dig, kom och sätt dig här och larva dig ej mer.
- Ja, du kanske har rätt i alla fall, varför skulle en sån som jag våga detta, jag sätter mig nog en stund i alla fall.

Och pojken satt och satt...
...tills en dag.

- Nu har jag suttit här i många år, min bak är nästan fastvuxen i gräset.
-Ja, inte har jag tvingat dig kvar här, seså res dig då min vän och gör det du ska.

Han reste sig och gick ut på bryggan. Med ett svandyk klöv han den spegelblanka ytan, kom upp igen och med ett brett leende på de vattendränkta läpparna skrek han

- Jag visste väl att jag var redo.