famnen fylld av
tulpaner röda gula

buketten du gav


han skulle njuta
efter sin föreställning

men föll ur rollen

när han hade presterat
sitt bästa, kom tomheten


i solväntan
lägrar sig dimmor

ett förspel till vår


jag balanserar
mellan trånad och tanke

i brevet till dig


livsbejakande
kastar du ett getöga

över avgrunden


strandrågen vajar
böljande vågor väntar
på värme och vår


senryu dagen till ära.

bugar för alla
och lyfter min hatt för

döda poeter


pinnar plockar
bygger sig ett bo

den skatan


efter moln och regn
blänker försilvrad väg

klar bränner solen


öppnar mitt inre
för ditt blyga leende

viskar om kärlek


brisen kammade
björkars lila peruker

stammar gungade


vårsolen ritar
rötter på barmarken

skuggor från träden


lille pojken var
så liten att han sa

pappa till alla


vid nattens stormby
en spännande mazurka

hon dansar för mig


hennes leende
ansikte berättar om

orden han saknar


i natt hörde jag
marskatten jama sin

sjungande klagan


natthimmel öppen
stjärnbilden målar en väg

in emot ljuset




till din hamn jag för
mina drömmar om oss
in mot sömnens land


ditt brev om kärlek
i marssolen jag läser

bländad av livet


vandrar utefter
ett vattenfall, vill
finna dess källa


lever på tre plan
kroppen och själen får sitt

anden till konsten


hennes inre liv
var rikt och levande

men utan vardag


han tar fiolen
från väggen, spelar upp

i ett hav av ljus


isbarken vilar
över urbergets klippa

välver en vår


avvand från dagsljus
lutar jag mig mot mörkret

solstrålar sticker


månskallen mörknar
av jordens passage

stjärnljusen klara

det smutsbruna klotet
kilar in sig bland molnen


så skönt du diktar
om vänskapens frukter

det goda livet