– Skynda dig. Det börjar nu.

– Ja, jag kommer, jag ska bara hämta chipsen.

Klockan är strax efter åtta på lördagskvällen och den stora plasmaskärmen lyser spöklikt i det spartanskt möblerade vardagsrummet på Upplandsgatan. Hallåmannen håller just på att introducera kvällens stora attraktion, ”Det är ni som bestämmer”, med Evans Strömberg som värd.

– Kommer du nån gång? Den unga kvinnan låter irriterad och talar i falsett.

– Ja, ja. Jag hittar inte dippsåsen, var har du lagt den?

– Den ligger där den alltid ligger; på översta hyllan i kylskåpet.

– Jaså där...

– Välkomna till veckans episod av Det är ni som bestämmer, programmet där det är du som bestämmer vad som ska hända.

Det slamrar ute i köket och dörren till kylskåpet slår igen med en dov duns.

Rösten ur teven fortsätter.

– Och till kvällens program har kriminalvårds- och domstolsverket i samråd med våra sponsorer valt ut en mycket intressant gärningsman. En grov brottsling som redan tidigt kom in på brottets bana.

Programvärden flinar till.

– Redan som tolvåring rånade han tillsammans med några kamrater skivaffären i kvarteret där han bodde på både pengar och skivor.

– Vem ere som dom ska...

– Tyst! Lyssna så får du höra.

Kvinnan vänder inte ens på ansiktet när hon talar. Mannen ställer försiktigt ner de bägge skålarna med chips och dip på glasbordet.

– ...rånade han och en manlig kumpan 15 äldre kvinnor runt om i Stockholm. Elvis Olsson, som kvällens anklagade heter, sägs vara en ovanligt rå brottsling. En gång knivskar han en flickvän så svårt i ansiktet att plastkirurgerna till trots så kan hon fortfarande inte visa sig ute på stan, femton år senare. Av sitt fyrtioåriga liv har han tillbringat arton på olika anstalter, där personalen kan vittna om hans okorrigerbara natur. Men det är till hans senaste och hans mest avskyvärda brott som vi i kväll ska ta ställning.

Mannen på skärmen gör en kort paus.

– Fredagen den elfte januari i år rånade Elvis Olsson guldsmedsaffären i gallerian på Medborgarplatsen. Larmet gick och polisen var snabbt på plats, så snabbt att Elvis Olsson inte hann ta sig ifrån platsen. Men istället för att ge upp tog han ägaren och dennes anställda som gisslan. Det finns säkert fler av er där hemma som minns händelsen. Dramat utspelades framför kameran och kunde följas direkt på flera kanaler. Här ska vi nu se en sammanfattning av upptagningarna.

En orakad man i en uppknäppt svart överrock dyker upp bakom en glasdisk. I handen har han ett automatvapen. Kameran panorerar något till vänster där en äldre man står bakom en ung kvinna i blus och kavaj och en ung man i kostym. Rädslan lyser i deras nakna ansikten. Kameran återvänder till mannen i överrocken som tar ett steg fram mot gisslan och han riktar sitt vapen mot dem. Med en snabb rörelse drar han fram den äldre mannen.

– Nå hur blir det, skriker han. Får jag inte fri lejd så kan den här gubben hälsa hem. Hör ni det.

Kameran svänger ut i den stora lokalen där guldsmedsbutiken ligger. Överallt syns polisen elitstyrka, i betäckning bakom pelare och kikande runt hörn. Kameran stannar vid en äldre polisman, även han i skottsäker mundering. Han är tydligen den som för befälet.

– Du har inte en chans att klara dig härifrån, skriker han. Du är helt omringad, du måste...

Ett skott hörs och kameran återvänder till scenen bakom glasdisken. Den äldre mannen sjunker ihop, blödande ur ett litet hål i pannan. I slow motion visas hur det livlösa ansiktet med stirrande glasaktiga ögon sjunker ihop bakom disken.

– Kolla, utbrister mannen framför teven, man ser precis när han dör, själva sekunden. Far out!

– Fy faan! utbrister kvinnan bredvid honom utan att slita blicken från bilden där dramat fortsätter.

– Det var erat fel att han dog, hör ni det, och det kommer att fortsätta, hör ni det. Det finns två till här. Ska ni offra dem också. För att ge eftertryck åt vad han menar lyfter han automatvapnet mot den yngre mannen. Nå hur blir det!

Han trycker sitt vapen mot mannens vänstra öga. Kameran går in på en närbild av den skräckslagne unge mannens ansikte. Svettdroppar glänser på hans panna och på hans välrakade överläpp. Det fria ögat är uppspärrat med en liten, nästan osynlig pupill. Läpparna darrar.

Inget svar kommer och man kan nu se hur fingret kröker sig runt avtryckaren. Den unge mannen skriker till precis innan det smäller. Det är en ohygglig scen. Paret i soffan stönar tungt samtidigt som chipsens väg till dipskålen fortsätter. Reprisen i slow motion är ännu värre. Elvis greppar nu den unga kvinnan runt halsen och riktar vapnet mot hennes huvud och med henne framför sig börjar han ta sig ut förbi glasdisken och fram mot den övergivna baren som ligger mitt i den stora hallen. Sedan ser man hur han springer med kvinnan framför sig, uppför trappan som leder ut mot friheten. Inget händer. I nästa scen ser man hur han och kvinnan kliver in i en bil och försvinner nerför Götgatan. Programvärden återvänder.

– Om ni inte minns vad som sedan hände så ska jag färska upp ert minne. Bilen hittades samma dag ute i Täby och tre dagar senare hittades kvinnan, våldtagen och avrättad i ett skogsparti bredvid galoppbanan. För en månad sedan lyckades polisen, tack vare ett anonymt tips, hitta Elvis Olsson i en lägenhet vid Östermalmstorg. Där har ni hela historien. Vi är strax tillbaka. Missa inte fortsättningen på Det är ni som bestämmer.

– Fy faan vilket svin.

– Det e bara ett straff som gäller för såna där. Mannen reser sig upp. Jag hämtar en öl till. Vill du ha?

– Mmm.

Direktinköpsreklamen mal på ett tag till, men till slut fortsätter programmet och programvärdens självbelåtna ansikte dyker åter upp i rutan.

– Välkomna tillbaka till Det är ni som bestämmer. Som ni vet så har givetvis den anklagade rätt att försvara sig, vi lever ju ändå i en rättsstat, men Elvis Olsson har avvisat ett allmänt ombud och ska själv få försvara sig. Här kommer han.

Bilden vilar nu på en bruten medelålders man i en vit uppknäppt skjorta. Han är välrakad och bär glasögon.

– Jag är oskyldig, börjar han. Ja inte till rånet av juvelbutiken, men till morden. Han ser sig oroligt omkring. Det var inte jag som sköt gubben. Att killen blev skjuten var ett misstag. Hade han inte sparkat mig på benet... Han ser sig åter oroligt omkring. Jag släppte av tjejen bara. Vad skulle jag med henne till?

Inslaget är slut och programvärden sitter åter där med sitt allra älskvärdaste leende.

– Nu är det upp till er, för det är ni som bestämmer hur det ska gå. Vi börjar som vanligt med frågan: Är han skyldig eller inte? Du som tror att han är skyldig ringer nummer 0100-1111 och du som tror att han är oskyldig ringer 0100-1166. Slussen är öppen nu så det är bara att ringa. Här på tavlan kan vi se hur det går om en stund. Under tiden så ska vi tala med kvällen gäst, chefsåklagare Alfons Sundin. Välkommen.

– Tack.

– Visst är det väl ganska vanligt att brottslingar på det här viset försöker slingra sig ifrån det som de har gjort.

– Att ljuga ligger latent i människans natur och detta kommer alltid till sitt yttersta uttryck när det gäller den här sortens människor.

– Du har ju fått Elvis Olsson dömd tidigare för andra brott, vad är din personliga åsikt om honom?

– Låt mig få sammanfatta detta kort med orden: samhället vore ett bättre ställe utan denne våldsverkare.

I vardagsrummet har chipsen tagit slut och det unga paret har redan ringt in sin dom.

– Nu ska vi se på staplarna här. Titta på skyldigstapeln! Vad svenska folket tycker om denne man är otvivelaktigt precis samma som både du och jag tycker. Han vänder sig åter mot chefsåklagaren.

– Jovisst. Annat var inte att räkna med. I ett demokratiskt land röstas allt som inte hör demokratin till bort. Det är det som är det vackra med en fungerande demokrati.

– Ok gott folk, slussarna stänger strax och vi tar en liten paus. Vi är snart tillbaka för fastställandet och förverkligandet av domen i Det är ni som bestämmer.

– Sätt på nyheterna en stund.

Mannen slår om kanalen och de befinner sig i direktsändning från något krig någonstans. Väldiga maskiner väller fram över ett öde landskap. Ruiner som en gång varit byar eller små städer mals till damm under väldiga skovlar.

– Äh! Slå tillbaka till ettan igen.

Reklamen slutar på nytt och programvärden återvänder.

– Ja som ni alla såg tyckte de flesta av er som ringde in att Elvis Olsson var skyldig. Hela 87 procent ansåg att han bör dömas för de brott som han anklagas för.

En direktsänd bild på Elvis Olsson klipps in i rutans övre vänstra hörn. Han sitter fastspänd i en stol med diverse sladdar kopplade till olika delar av kroppen.

– Nu kommer det som vi alla har sett fram emot: Straffet! Och som vanligt är det ni som bestämmer! Här har ni de olika straffen som ni kan välja på. Tycker ni att tio års fängelse är vad han ska ha ringer ni på nummer 0100-11 00 10. Tycker ni han ska ett längre straff ökar ni bara på tian på slutet av numret med det antal år ni tycker är passande. Tycker ni däremot att han ska ha dödsstraffet så ringer ni nummer 0100-11 00 00. Och som alltid så verkställs domen direkt. Varsågoda, här har ni Elvis Olsson.

Inklippet av Elvis Olsson växer ut tills det fyller hela rutan. I bildens underkant syns olika små staplar, men det är bara en som rör på sig; den längst till höger. Kameran går in på närbild. Det är ett ömkligt ansikte. Med orolig, irrande blick stirrar han på något framför sig som inte är i bild. Uppe i vänstra hörnet av bilden tickar en klocka iväg sina sekunder över ett krympande rött fält. Så stannar klockan och strömmen slås på.

Lidandet i Elvis Olsson ansikte går inte att beskriva när starkströmmen passerar genom hans kropp. Han rycker som i epileptiska konvulsioner tills man ser att det är helt slut. Några droppar blod rinner långsamt ur den ena näsborren.

– Det var bara rätt.

– Mmmm. Finns det inget annat att se på i kväll?