en mycket smart person sa en gång,
att hon inte undrade om vissa djävlar,
nog inte var bättre än andra änglar.
redan då var jag beredd att hålla med henne,
bara för att det lät så vettigt liksom.

nu,
nu vet jag att det är sant.

när du ler,
ser du ut som en ängel.
och när du talar,
låter du som en av guds barn.
du är perfekt,
på alla sätt och vis.
en ängel ut i fingerspetsarna.

Jag älskar dig.
men din handlingar hatar jag.
utförda i guds (och till viss del ditt eget) namn,
gör du så onda ting att jag blir mörkrädd.
du vill väl,
men gör ont.

men han.
främlingen iklädd nitar och armékängor
och som har färgat håret knallblått.
läppen, ögonbrynen och öronen genompiercade.
han ler aldrig och svär i var och varannan mening.
kallar sig själv satanist,
skolkar från varenda lektion och är de vuxnas pest.

ändå,
ändå så är han den som jag hade valt.
främlingen.
djävulen.

han skulle aldrig göra något så hemskt som det min ängel gjorde.
han skulle aldrig säga en sak,
och göra en annan.
han skulle aldrig gå bakom ryggen på någon,
bara för att det var det \"bästa\" att göra.
bara för att minst antal människor skulle bli sårade då.

så man undrar ju,
om det inte hade varit bättre att vara ärlig från början.
även om det också skulle ha sårat mig,
så hade det inte gjort lika ont som att få höra sanningen av någon annan.