Du står där, lagom trängd, i toakön
försatt i nöd vid rad av stängda bås
fixerar med din blick vart illrött lås
och döljer ditt behov med kvävda stön

Du sänder ockupanten tyst en bön
att skynda sig så lättnad återfås
du längtar till att dörren upp ska slås
och mänskan skynda ut till tvål och fön

Då lyser låsets skylt helt plötsligt grön
och äntligen du glider in på dasset
befriad från den nöd du led så tapper

Nu, skrid till verket! Gör dig av med lasset!
Försjunk i magens lättnad, ljuv och skön...
- Men, shit! Här finns ju inte något papper!