Se, älvorna dansar i skimrande natt!
Vi flyger så lustfyllt kring snåren
att konungaföljet nu stannar helt glatt
och följer vår hyllning till våren.
Jag svävar kring tuvorna, silvrig och kvick
förtjust över våren som stundar
när konungasonen får tag i min blick
och håller den kvar tills jag blundar.
Men ännu när frosttäcket, gnistrande kallt
har svept oss till ro där på marken
så syns i mitt minne hans raka gestalt
på hemfärd mot kungliga parken.
Då brinner mitt inre av febrigt begär
så frosten blir dagg på min panna,
då längtar jag bort från den vingspunna sfär
där älvor är dömda att stanna.
Men denna min längtan är enkom ett hån
för vem har väl hört om den älva
som trår att bli smekt av en konungason
vars ögon fick vingar att skälva?
Ty kungar ska härska och styra de land
där älvorna dansar och glänser.
Säg, vem kan förklara de gåtfulla band
som knyts över sinnenas gränser?