Jag väljer en tystnad. Ett andetag till.
De ekande orden - för alltid en del
av allt som ska fortgå, av allt det jag vill -
har lämnat ett avtryck att somligt blev fel.

Jag väljer att lyssna. Med svidande stråk
mot darrande inre, tar tankarna in
kritiken som talar sitt skarphuggna språk,
förmedlar sin svärta och gör den till min.

Jag väljer vad smärtan ska användas till.
Att leda förändringens långa process
är målet, men åter är tankarna still,
som ville de dröja i sorgens ingress.

Med skuggornas sällskap så nära intill
försöker jag finna en väg i det grå
och väljer ett andetag till - och ett till
- för även i skymningen måste jag gå.