Jag sträcker ut min hand

            vill nå dig under ytan

Känner barken mot min hud

ögonens fingertoppar

följer varje gren

varje blivande knopp

Lägger örat mot din stam

             vill höra aortans dova brus

av saven som pulserar vilt

Viskar ömt mina innersta känslor

Lyssnar, lyssnar

            lyssnar och väntar

Ropar ut min längtan efter svar

Hör något svagt och litet

ekot, ekot av mitt eget rop

en retur från berget

Jag sträcker ut min själ

           vill nå din innersta kärna

Känner varje förändring

mina känslors årstider

du följer med i varje fas

vinter blir vår, sommar till höst

Öppnar mitt öra för din röst

             vill höra dig leva ut

dina kraftfulla ljud

Viska ömt dina innersta tankar

Lyssnar, lyssnar

              lyssnar och väntar

Gråter min längtan efter svar

Hör något svagt och litet

droppar av sav i barkens sprickor

en retur av min gråt