Havets vågor bryts mot de
vassa klippkanterna
På samma sätt som dina
ord slår emot mitt inre
då du talar för att såra
Jag väntar duckar inför
nästa våg av hårda ord
du ska kasta emot mig


I ett ständigt tillstånd av
beredskap där inga ord finns
tillgängliga för att stävja ditt
ordflöde av elakheter
Min hjärna stänger av och
jag känner som ett vauukum
i mitt huvud


Tomt
Det är tomt på luft
Tomt på tankar
När molnen skingras
Solen bryter igenom
Jag kisar försiktigt fram
Medveten om att ovädret
finns där bakom
Det tornar upp sig
Snart kommer ovädret
Igen