En vägkantsdriva först så mäktig är
Den kastats dit av snöröjningens plog
Och sträcker sig från samhälle till skog
Ur vägen inte längre till besvär

Den tronar vit med grace och tyngd och air
Där under vita snökristallers bog
En hemlighet den ruvar tror jag nog
Men plötsligt så är senvintern ju här

Och drivan solkas ner av smutsigt damm
Besudlad med vårt halkskydds salta lag
Samt utav hundars gulfärgade spår

Men se bland gammal snö och ruttna blad
En tussilago trotsigt tittar fram
Och drivans liv är slut – nu blir det vår